Ni är underbara!

Det var mörkt, kallt och blött. Jag och mina stockholmsbrudar var hungrida, DÖtrotta och suriga. Efter att vi traskat omkring i skogen en hel dag så får vi mitt i natten order om att bygga vindskydd och sova. I mörkret springer vi omkring med knivar, yxor och spadar (!) och när man tycker att det inte kan bli så mycket värre så liksom öppnar sig himlen. Vi hinner se några vädergudar hånskratta åt oss där uppe innan regnet börjar ösa ner. Ännu kallare, blötare och tröttare jobbade vi vidare tills det stod där, vårat eget vindskydd. Jag fick dela filt med Karin och det var mys och kramar. (båda låtsades att den andre var någon annan, haha) Efter tre timmars "sömn" (jag hade en trädrot i ryggen och det var kallt) blev vi väckta igen. Egentligen så gillar jag bara att gråta, det mesta flöt på väldigt bra med endast ett dödsfall. Det var allas vår Papa Santós som gick bort, men han ska ha all heder! Han kämpade med oss alla, sida vid sida. Tyvärr slutade allt med att han blev offer för Isabels vårdslöshet.. RIP!!