På ett enda ögonblick, några få sekunder för att vara exakt, på så kort tid så ändrades hela mitt liv. Det gick ifrån att vara ett vanligt men ändå unikt liv till en ren klyscha. Hela jag är en klyscha och jag känner mig som en roman i pocket-rea-hyllan. Eller ännu värre, som en novell i förra månadens cosmopolitan. Men jag tar fan emot känslan med öppna armar. Hellre en känsla i magen som jag kan skratta och roa mig åt, än ingen känsla alls. Så får det bli!