När jag var fjorton barre så fann jag dom, hade egentligen inte så mycket val med tanke på att det var det enda som var tillåtet att lyssna på i bussen på väg till alla läger och tävlingar på den tiden då jag orkade träna och tävlade i simning. Jag fann Turbonegro. Bestämde mig i tidig ålder för att se dom live en dag, det var självklart. Alla kompisar åkte till Hultsfred och campade och såg dom, jag fick stanna hemma. Mamma sa att jag var för ung och att det är farligt med festivaler. Jag funderade både en och två gånger på att rymma, men struntade i det och använde det årets trymmning för att sticka till Frankrike och hälsa på några andra idoler. Nästa år var det Storsjöyran, då fick jag inte heller, jag var bara ett barn sa mamma. Året efter var det Arvika, jag hade biljett och var laddad som ett as. Då fick jag lunginflamation och fick stanna hemma och gråta. Såhär fortsatte det. Vi planerade resor till Norge för att se dom, prickade in alla städer och kollade flyg med min fan-klubbs-kompis max. Det blev inte heller av, finansiella problem denna gång. Efter ett tag blev jag väldigt nedslagen av dessa upprepade misslyckanden. Jag kände bara sorg när jag lyssnade på dom. Fyllde istället ipoden med håkan, honom var det inga problem att se, och det var feel-good musik. Det var helt enkelt något jag kunde hantera. Men idag har dagen kommit då INGET kan gå fel. JAG SKA SE TURBONEGRO!! Förlåt mamma, jag vet att du bara trodde att det var en tonårsrevolt som du har trott har gått över. Jag har klätt mig i hela kläder och varit snäll ett tag, men det är bara på utsidan. Innuti har jag alltid varit lika svart. Om än lite förtryckt.

Jag lyssnar på min Turbonegro-playlist på Spotify på farligt hög volym samtidigt som jag packar min väska för att snart kunna bege mig till Peace and Love-festivalen. Jag är hög på glädjen. Om det var den största dagen i mitt liv att träffa pappa, då är dethär defenitivt en klar andraplats.

Håkan skulle kunna spela in en låt om min midsommar som skulle ha den titeln. Han skulle framföra den med sin ostadiga stämma, och det skulle låta så hjärtskärande att inte ett öga skulle lämnas torrt.

Det var så värdelöst. Jag ska aldrig mer fira midsommar. Det är bara brutna löften, värdelös fylla och bara totalt skit i största allmänhet. Jag hatar det så hårt och jag tänker inte göre mer!

Nu har vi fått tillskott i bilen av sebban. Ju närmare dalarna vi kommer, desto sämre blir vädret. En riktig midsommar verkar var vad vi har att se fram emot.

Sällskapet är på väg till dalarna för att styra en riktig midsommar

jag leker av mig på en studsmatta i falun.

jag är och röstar till europaparlamentet. Gör det du med! Sista dagen att rösta är på söndag!