Igår när jag kom hem ifrån en tidig golfmorgon och en lång arbetsdag så såg jag fram emot en sak, att få ägna mig åt tjockisbeteende i min soffa framför desperata hemmafruar och alla andra härliga tv-serier som hör tisdagar till. Men när jag närmar mig min lägenhet så ser jag en kille som hänger ut ifrån mitt köksfönster... Juste, hantverkarna skulle komma och fixa alla fönster denna vecka! Jag går in igenom porten och upp till min lägenhet. Öppnar dörren och minns då att lägenheten ser ut som skit. Ni vet, en sånhär svacka som alla lägenheter kan ha. Det var allt för längesedan både diskmaskin och tvättkorg användes. Skor i hela hallen och bomullstussar i hela badrummet. Det såg INTE bra ut. Jag går in och hälsar på hantverkaren, börjar svamla om att jag har varit sjuk i veckan och inte hunnit/kunnat städa. Dummaste ursäkten någonsin, varför skyllde jag inte på en stökig inneboende bara? Jag blir skitnervös och börjar babbla på om allt och inget till det slår mig att jag känner denhär hantverkaren som står mitt i mitt kaos till lägenhet. Vi har några gemensamma vänner och är båda uppvuxna i Falun. Han ser det samtidigt och det går inte att undvika. "så vad händer i ditt liv nu för tiden då?" - samtalet går från att vara ett kyligt samtal mellan mig och en hantverkare till om möjligt ännu kyligare, två avlägset bekanta i den enas bekanta STÖKIGA lägenhet... Jag drabbas av panik, säger att jag måste gå ut och springa. drar på mig träninskläderna och säger hejdå. Springer bort längst gatan och stannar så fort jag kommer utom räckhåll. Vad fan håller jag på med? VARFÖR är jag ute och "springer" för? Vad FAN hände med min mysiga Olga-kväll? Inser att jag har för lite kläder på mig, börjar frysa. Inser att mobilen har 20% batteri kvar och om det kan bli värre så inser jag dessutom att jag har glömt att kissa. Livet suger. Det suger så hårt och jag skäms och ingenting gick enligt den härliga ursprungsplanen... Och när allt suger som värst så ser jag en kaxig storstadsrådjur titta hånande på mig. Mitt i fucking Årsta blev jag hånad av ett rådjur.





Det var en hemsk upplevelse, och jag är glad att min självdistans till detta har lyckats bli tillräckligt stor under dagen för att kunna blogga om det nu. Fan vad dålig jag är!