Den nya bloggen blev inte lika anonym som det var tänkt. Ni hittar den på http://sokolova.se

Nej den här bloggen har helt klart sett sina glansdagar. Jag har verkligen aldrig känt mig så hämmad att uppdatera denhär bloggen som jag gjort de senaste månaderna. Det är en mamma som blir sur och orolig för att jag ibland poserar med alkohol på bilder, det är personer ur mitt förflutna som jag inte vill ska veta något om mitt liv och det är kollegor som är sura för att jag över huvud taget uppdaterar i min blogg. Jag dricker alkohol som vilken jämnårig som helst, jag håller på att gå vidare och lämna det förfluta bakom mig och jag har ett liv utanför jobbet som jag ibland vill skriva av mig om. Jag hatar att detta ska sticka i ögonen på de ovan nämnda personerna... Jag känner att jag aldrig har jag varit så missuppfattad som jag är här, i mitt eget forum, MIN blogg. (mumlar något surt och bittert)

Nej hörni, jag tänker aldrig sluta plåga the world wide web men trista uppdateringar om mitt ännu tristare liv, men jag tänker sluta blogga på olgapolga! Min mamma, mitt ex och mina kollegor kommer inte att veta var jag bloggar, och resten av er som inte tar saker så personligt, som har självdistans och som absolut inte tänker lägga sig i mitt liv mer än med en liten kommentar på bloggen då och då är välkomna att följa med till min nya blogg, den osencurerade versionen!!!

Såhär gör ni, skriv en skön kommentar och fyll i er mailadress så mailar jag så fort nya bloggen är igång. Det är bara jag som kommer se mailadressen som ni fyllt i, så ni behöver inte skämmas för att ni gillar mig här på olgapolga, hahaha! (räknar med att max tre per kommer göra detta, men dom som gör det kommer jag älska)

Skatteverket var så hemskt vänliga och informarade mig aldeles precis nyss om att jag nu mer är en höginkomsttagare. Jag har fan aldrig blivit så ledsen av ett telefonsamtal som jag blev av detta. Anledningen är att jag måste betala 20% mer i skatt nu. För den som inte hänger med så innebär det alltså att strax över 50% av min lön ska skattas bort... Det är så jävla orättvist!! Att jag bara får behålla 50% av min lön medan en sämre säljare får behålla 70% är inte snyggt någonstans. Inte rättvist för fem öre. Jag är sur nu!

Det säger min enhörning som jag fick av min kollega Tobias idag. Den sitter på min uppmuntringsvägg tillsammans med mitt Upp till kamp-märke och min Olga är bäst-pin. Tanken är att den ska peppa mig lite om det är lite tungt på jobbet någon dag


(Tobias är inte 8 år och han går inte på dagis. Han är 19 och jobbar på Metro! Kände att det var värt att berätta det)

Just såhär är hösten som finast! Och Olga som gladast. leeek!

Spelkväll i Stocksund hos Sandra i fredags följt av väääärldens lugnaste lördag med middag på Sommarvägen bestående av halstrad tonfisk (viktigt!!) I söndags blev det en del Second Hand-shopping följt av höstprommenad och brunch.



På riktigt, finns det något mysigare än sällskapsspel med goda vänner med middag och virre på det? I love it!

Aw-öl blev vinprovning på Pontus som i sin tur blev middag som till sist blev en hot shot klockan halv ett.. en onsdag.. jag är för gammal för sånt! Men det var hemskt mycket kult ju! Vår servitör heter Mario och Mario skriver ut fanbilder på sig själv till sin favoritgäst (jag såklart) Sällskapet under kvällen hette Christoffer, Christoffer och Sara (+ lite andra småskumma brudar samt lite göteborgare som bytte av dom skumma tjejerna efter halva middagen) stämningen var på topp och idag är Olga trött.

Har jag blivit risigare rent allmänt och obotligt? Eller handlar det bara om att jag inte är brunett och har snelugg längre? Kan det vara så enhelt? Allt jag vet är att jag ser för taskig ut, mår riktigt dåligt över mitt apperance så fort jag ser en spegel, har inte fastnat på bild på flera månader. Hörrni det är fan allvarligt det här!

Och för alla som inte tycker om att läsa deprimerade bloggar som handlar om en egocentrisk ledsen tjej så kan ajg bara be er bryta relationen med mig för ett tag. 

Jag är så dålig, på så väldigt många olika sätt. Jag är så dålig och allt jag kan säga om mig själv är följande: F M L, FML HARD!

Det ska tröstätas nu, det är ungefär allt jag är kapabel till right now. Jag ska äta en stor subwaysub med extra ost, och jag ska äta den jättesnabbt och jag tror till och med att jag ska köpa med domhär äckliga chipsen i deras meny... Det enda jag kan göra nu är röstäta och jobba. Hur fan kan jobbet gå bra när jag mår så här tröstlöst och katastrofalt jävla dåligt.


DET ÄR SYND OM MIG!