Idag loggade jag in på min blogg med målet att ta bort hela bloggen då jag under min ganska händelselösa sommar har kommit på att det inte är så kul att blogga samt att jag suger på att uppdatera bloggen. Fast innan jag tog bort den så upptäckte jag att jag har rätt många läsare torts att det snart är en månad sedan jag skrev senast. GULLIGT! Därför ska jag inte göra mina trogna läsare besvikna, olga sokolova ska börja blogga igen!

Jag tänkte börja med att berätta om helgen.

Allis och jag har återförenats och lekt Paris Hilton och poolskötare, festat på S2 i Borlänge samt bakismyst. Fett roligt! Och killen-från-krogen är en keeper ;)

So long

Mitt spel rockade!

Super mario i mitt nördiga hjärta!!!

Pinsamt Olga Sokolova, väldigt pinsamt!!

Mycket händer och jag har ingen aning... Beskedet kom ifrån högskoleintagningen imorse, ungefär som jag hade tänkt mig. Dock med en liten tvist. Jag kom in på biokemiska analytikerprogrammet i Uppsala.. What to do, what to do? Efter en dag med en telefon i örat har jag inte blivit mycket klokare. Plugga ett program som jag inte är så sugen på, eller läsa upp betygen och komma in på något som jag verkligen vill hålla på med??

Imorgon är det fredagen den trettonde och jag ska ägna mig åt serious buissnes, närmare bestämt ett mycket allvarligt samtal på en mycket otursdrabbad dag. Jag får helt enkelt hoppas att något mycket oturligt inträffar under den mycket otursdrabbade dagen innan detta samtal. Det skulle ju iofs innebära att jag har tur eftersom jag då troligtvis skulle slippa ta detta samtal just imorgon. Det skulle rocka. Hoppas att vi krockar på vägen hem ifrån jobbet, fast inte så allvarligt.. Bara lite lätt så att man är för omskakad för att prata. Eller så kanske mitt hjärta kan få flimmer, eller varför inte cancer? Jag känner på mig att ujag någon gång kiommer att drabbas utav det, så det kan lika gärna komma när jag har något att tjäna på det.. Men OK det är lågt av mig att ta upp hemska sjukdommar för att jag har problem att hantera saker som egentligen är konsekvenser av mina egna handlingar, sorry!

Nu ska jag rycka upp mig och sluta vara så depp, det är ju bara patetiskt!

Idag har jag sökt massor med lägenheter i Uppsala. Åh så läskigt det är! Jag har verkligen hela livet framför mig nu, vad vill jag hitta på? Är det till Uppsala jag ska? Och är det juridik jag vill plugga? Vill jag börja plugga på en gång? AAH, mitt huvud sprängs snart av alla obesvarade frågetecken!

Ensamheten sen då.. Det har alltid varit något som skrämmer mig, och nu är det dags att försöka klara mig själv. Ingen som säger åt mig vad jag ska och inte ska göra, ingen som kommer tjata om att jag inte får glömma att borsta tänderna och ingen som kommer tvinga mig att äta frukost trots att jag verkligen inte vill. Ingen att bråka om fjärrkontrollen till TVn med, och ingen som tvingar mig att titta på discovery chanel! Jag önskar att jag var en snygg och independed New York brud, för då hade jag klarat av det. Nu är jag osäker. Är detta ens det jag vill?

Fan vad töntig jag är, ensamhet är inte automatiskt något dålig, bara jävligt ovant.. Det kommer att bli en rejäl förändring, men om typ resten av världens alla ensamma människor klarar det, varför skulle inte jag kunna göra det?

När jag tänker på det här vid datorn så verkar det så enkelt, men när jag nyss gick och pratade med mamma så känndes allt helt omöjligt. Det finns risk för att bloggen kommer bli min drog, dock så måste jag börja skriva om något intressant då jag är rätt säker på att det inte är så många som har orkat läsa ända ner hit.. :P