Idag hejade en "främmande" människa på mig på stan, jag fattade ingenting och trodde inte alls att det var mig personen hejade på. Men sen, långt senare förstod jag att det var MOA! Hur insnöad är jag inte om jag inte ens känner igen min moa?? Nog för att jag har mycket i skolan, men det finns inga bortförklaringar till att jag inte har träffat tjejerna på så länge.. Skärpning!

Studenten närmar sig med stormsteg och jag har ingen aning om hur min studentmottagning blir. Mamma berättade att hon ska åka bort på min student och att jag får fixa allt själv om jag vill ha något. (nej, det är ingen hemlis att hon är en bitch) Jag började projektet med att leta bilder till en studentskylt som antagligen ingen kommer att hålla i när jag springer ut. Jag letade bilder hur som helst, och det finns typ inga bilder på mig när jag var liten. Tre stycken svartvita bebisbilder hittade jag, samt några ifrån dagis. Jag har lite smått panik och funderar starkt på att söka på "söt bebis" på google och ta någon bild därifrån till min studentskylt.

"hej jag tycker synd om mig själv och livet suger rätt hårt just nu"

Känner du för att muntre upp mig är du välkommen att komma på min "studentskiva" och låtsas att du känner mig.

Fan vad skönt att verkligen ha nått botten.. Det har legat och svajat ett tag, men nu är det ett faktum. och jag måste säga att det är rätt skönt att bara kunna släppa allt och få tycka synd om mig själv. Bara vara deppig, och dessutom ha en anledning att vara deppig. Jag orkar inte tänka på hur jag ska lösa allt, jag ska bara vara ledsen nu. jag bifogar en bild på en söt bebis, det är ju ingen som kan se att det inte är jag :P