Det knackade på min dörr klockan 11 igår kväll. Det var lille Edward Törnqvist som inte hade någonstans att sova. Mysigt tänkte jag, men Edward hade andra planer. Han lämnade mig för att gå på en dejt, men dejten dissade honom. Inte förens klockan 4 kommer så då äntligen lille Edward hem igen. Full och glad och väldigt väldigt uppmärksamskrävande. Allt var ju jättekul, bortsett ifrån en liten detalj, nämligen att jag skulle upp och jobba i morse.



Behöver jag skriva om hur trött jag är?