Jag skulle vilja ta tillfället i akt att prata om en sak. Scenkläder. Om man har ett sånguppträdande att göra på en scen så skulle jag vilja säga att kläderna som man väljer att ha på sig är minst lika viktig som kläderna man väljer att ha på sig. Anna Bergendahls scenkläder var förfärligt jävla fula. Man sätter inte på sig en vit klänning som ser ut att vara köpt på Rättviks Marknad (ni vet dom här riktigt risiga klänningarna i tyll och siden för en tvåhundring) Och skulle man nu göra det förfärliga misstaget att ta på sig denna klänning, ja då sätter man bara inte på sig svarta tights och bär det med röda converse. Den outfiten tillsammans med hennes extremt snuskiga gulblonda hårfärg får mig att tänka på en enda sak. Det enda som fattas i hennes outfit är en svart påmålad stjärna vid ena ögat, och sen är hon fulländad. BRODERDANIEL-fan, självmordsbenägen unge med stort behov att synas. Hur det svenska folket ens kunde komma på tanken att skicka henne till Norge är för mig helt overkligt, kanske fanns det tillräckligt många förtryckta broderdaniel-fans innuti var och en av oss att vi för en stund tyckte att hon är en söt tjej med fin sångröst.

Nu ska jag försöka lägga mig och dra mig en stund innan jag vaknar, har lite svårt med sånt då jag alltid vaknar klockan 7 och är pigg som en lärka. Sen ska jag skaffa mig ett utseende för att sedan ta mig an Oslo!! Eftersom min älskade älskade telefon är borta så blir det svårt att lova bilder från dagen, men jag ska göra mitt yttersta!