saker som stör mig, del 1
Jag springer på sånnahära lappar lite överallt i stan.
Dom sitter överallt verkligen, och jag stör mig väldigt mycket på det. Senast idag blev jag sur när jag såg en sån här jävla lapp på vägen ner i tunnelbanan, och så bestämde jag mig för att ta reda på vad det är frågan om. Det visade sig att det är en mycket sjuk man som heter Ernesto Guerra som driver runt i hela Stockholm när han inte kan sova på nätterna och klistrar upp lapparna med sitt eget namn på. Han kallar sig själv för poet och sina nattvandringar för terapi. Jag kallar det för sabotage. Skaffa sönmtabletter och gå och lägg dig, sluta springa omkring och förstöra almänn egendom och tapetsera din egen vägg med ditt namn om det är en sån jävla bra terapi. Jävla dåre!
OBS! det här med bitterhet är någonting jag länge velat testa, jag gillar det.
Det är morgon och det är mys
Jag vill bara säga att Stockholms stads sopgubbar är så gullliga. Dom har gjort en stornyhet av att Stockholms invånare inte vet var dom ska slängs sina julgranar och att detta kan bli mycket kostsamt för kommunen. Jag tror att lösningen på problemet är flera speciella insamlingsplatser för julgranar. Men vänta! Det har dom ju redan inskaffat! Smart! Då finns det ju fler stället att slänga granarna på! Dom är inte dumma domdär sopgubbarna!
Olga goes idrottsgala
Det gick ett år
För precis ett år sedan så avled Martin Escobar, och det är fortfarande precis lika orättvist..
Jag fixar Martins partyfrilla innan en utgång en höst för många år sedan.
Den gladaste människan jag har träffat, glad åt allt och snäll mot alla. Jag hoppas att du har det bra på andra sidan, må du vila i frid.
Att vara mig
Det gäller att vara riktigt slarvig.. Hellst ska man inte ha koll på någonting och bara vara riktigt virrig.
Vadan detta? I samband med flytten så har jag hittat (håll i er nu) inte mindre än TRE visa-kort som jag trott att jag tappat bort, spärrat och en minut senare hittat i fickan på den andra jackan, alternativt i innerfacket på den andra handväskan. Det är så jävla sopigt gjort, och jag vet att det har hänt, men jag hade ingen aning om att det hade hänt hela tre gånger..
Swedish Daily
Nu är jag tillbaka på SvD, och det märks verkligen att jag har varit borta väldigt länge.. Det går inte speciellt bra och jag är dötrött trots att jag bara har jobbat i en och en halv timme.
Jag tror att jag ska bege mig till kaffeautomaten och söka tröst.
Att flytta på sig
Dagens höjdpunkt är att jag har blivit kompis med gubben i kemtvätten som ligger i vårat hus. Jag fick rabatt på tvätten idag och så fick jag en massa galgar av honom, så nu är vi vänner. haha! Det jag glömde berätta igår var att jag även har blivit kompis med pizza-gubben på andra sidan gatan som gav mig välkommen-till-gatan-rabatt på pizzorna. Undra vart jag ska gå imorgon och utnyttja att jag är nyinflyttad :P
En dag på IKEA
Äventyret började med ett mindre bråk gällande om vi skulle ta plastkassar eller kundvagnar, men efter en stund så vändes våra irritationer gemensamt mot alla skrikande barn, alla äldre par som inte gick i våran takt och mot den oändliga labyrinten. Dessutom så kunde ingen av oss låta bli att skratta år vårat tjaffs när vi såg Peter Siepen stå och bråka på sin flickvän vid sovrums-avdelningen.
Efter att ha sprungit fram och tillbaka i labyrinten i ungefär ett hundra gånger i jakten på de snyggaste sakerna till lägenheten så nådde vi slutligen kassorna. Kön dit var så lång att kassörskorna som man bara kunde ana i slutet av massan av människor och kundvagnar såg ut som små myror. Men inga arbetsmyror, för trots att kön bakom oss bara blev längre så tycktes inte det störa kassörskorna ett dugg, dom jobbade alltid lite för långsamt. Dom liksom drog ut på varje rörelse en sekund extra, tryckte in knappen på sin datorskörm lite lite för länge och dra ut på varje savelse lite för länge när dom frågar om man har IKEA-family-kort.
När vi till slut kom ut ur byggnaden och började sökandet efter bilen så kunde vi pusta ut. Vi hade klarat det, vi hade shoppat skit på IKEA en hel dag, och vi var fortfarande vänner och kära.
Jag inser när jag läsar igenom detta att mina inlägg börjar likna det jag så hårt har kritiserat tidigare idag här på bloggen. Jag ber om ursäkt och utlovar bättring.
Min vän med en blogg
Att kånka saker i fyra trappor
Det är väldigt mysigt att flytta in med någon, min favorit hittills är hej och hejdåpussarna i dörren. Det är något som jag defenitivt kan vänja mig vid. Fast nu kommer jag på mig själv med att underdriva det här med pussarna, det är ju faktiskt så att man möts av hej och hejdåpussar så fort man möts någonstans i lägenheten. Med tanke på den relativt lilla ytan vi bor på så blir det ganska många pussar, och alltså inte bara dörr-pussar.
Nu får jag skäll för att jag bloggar mitt i städningen. Jag ska tydligen hjälpa till att bära in soffan nu.. På återseende!!
Flyttlass
Olga i radion
Lördag morgon år 2009
Visst är jag duktig? :)
Overpriced!!
Man måste tydligen vara rik för att gå ned i vikt i Stockholm. Jag dör! SATS är dödyrt, men det är inte värst. För att få träna på World Class så måste man skicka en ansökning och bli godkänd innan man får veta vad det kostar.
Här har vi dilemmat jag nu står inför: fattig och smal, eller rik och lite mullig?
Nu var det alltså dags
Det här är en före-bild på mig (jag tvåa från höger) och till sommaren ska jag lägga upp en efter-bild. Deal? Deal!
på tal om att hetsäta
Vad ska man ta sig till? Christoffer ligger och sover, allt är stängt i byn och jag är uttråkad. Jag skulle kunna gå upp en trappa och avsluta en diskussion ifrån gårdagskvällen med pappa Wikström, men han har påvisat en del socialistiska åsikter som min huvudvärk inte riktigt klarar av en morgon som denna. Det får vi reda ut lite senare!
Jag tror att jag ska försöka klara Yoshi's Island istället.
nyårslöften
Tillbaka till ämnet, trots min totala brist på någon som hellst förmåga att kunna hålla dessa idiotiska löften så sitter jag här. Det är nyårsdags-morgon och huvudvärken smyger sig fram lite långsamt, och jag minns plötsligt att jag har gjort det i år igen. Jag har inte bara avlagt ett idiotiskt löfte, nej detta år slår jag på stort. Jag ska gå ner 8 kilo till beach 2009 OCH sluta röka.
Happy new year's
Ikväll hittar ni mig framför en mysig brasa i en mysig liten stuga i fjällen tillsammans med en DÖmysig familj. Men framförallt i armarna på en mysig kille, min kille...
Christoffer och Olga på långfärdsskridskorna
Vad ska ni göra ikväll?
En paus i pausen
Jag är ur funktion. Eller för att fortsätta på paus-temat så går jag närmast att likna vid en intryckt paus-knapp. En sån som man hade på sin bärbara kasett-freestyle för en sisådär 50 år sedan, när jag var ung. Allting har stannat upp, och tiden för eftertanke är plöttsligt oändlig. Många intryck som tidigare rusade förbi av bara farten kommer nu ikapp och gör sig påminda, om och om igen.
Jag har inte varit på jobbet på över en vecka nu, det går inte. En gång var jag på väg, men när jag gick på gatan utanför entrén så greps jag av panik och gick bra förbi för att sedan åka hem och fortsätta stirra ut i luften framför mig. En annan dag försökte jag ingen, denna gång kom jag igenom entrén och fram till skrivbordet. En timme klarade jag av att sitta bakom mitt skrivbord, för att sedan i vanlig ordning gripas av panik. EN TIMME jobbade jag förra veckan. Det är omöjligt att räkna timmarna som ägnats åt att personifiera apati.
Allt som händer runt omkring mig är extremt otydligt. Jag kan ana något fantastiskt bra som händer, men jag kan inte glädjas åt det. Jag står stilla på paus.
det rubriklösa inlägget...
Efter en rad händelser så är detta inte möjligt just nu och jag har bestämt mig för att avstå ifrån att skriva ett tag då det inte alls skulle avspegla vad jag gör och vad jag tänker på. Jag mår jättedåligt. Så dåligt att jag inte förmår mig att ljuga ihop några blogginlägg som jag egentligen inte alls vill skriva. Jag har blivit utsatt för våldsbrott och hot av en vän som inte kan hantera alkohol. Vad som händer nu, och det svarta känslomässiga hål jag befinner mig i just nu är ingenting jag tänker dela med mig av. Det är ingenting som ni ska behöva läsa och det är inte heller något som jag vill sätta ord på. När man väl har formulerat det och det finns som en svart text på en vit bakgrund/eller grönt på gilt i detta fall) så är det verklighet vilket helt enkelt inte är något som jag orkar med just nu. Därför tar jag en sånhär trendig bloggpaus (jag hånar mig själv tillräckligt, bespara mig några kommentarer på det)
På återseende